Menochtypliksomänna, ibland blir man glad. Till årets Mercury Music Prize är Samadhi distruberade Sweet Billy Pilgrim nominerade, visst blir även du lite mjuk, len & fluffig på insidan? Skivan Twice Born Men har väll sorgligt nog inte en suck att faktiskt ta hem hela kalaset och vinna (bäste man vinner inte alltid, se bara oscars galan då Sagan om konungens återkomst vann för bästa foto över house of flying daggers eller just mercury galan 2006 då arctic monkeys vann över thom yorke), men att ett sådant här band faktiskt får en skaplig chans att synas är underbart.
Jag hoppas innerligt att detta resulterar i att Sweet Billy Pilgrim når ut till någon form utav bredare publik, och inte bara för deras egen skull... Twice Born Men har potential att bli en ''hit'' då den funkar lika väl för folk som gillar experimentell musik som för den som bara suktar efter den där djävulskt sluga pop singeln. På något vis känns det dock som om det är på tiden att media växer upp och slutar lägga fällben för ambition och kreativitet.
Rent praktiskt har albumet lika mycket ena foten i konventionell musik, som i den experimentella (som den mesta bra musiken). För den som tycker om att diskutera sound och genrer så hittar man mycket modern folk-indie men även en del obskyr post-rock och glitch. I slutändan är dock det övergripande soundet pop ballader, men med ovannämda influenser har dom lyckats skapa ett verk av säregen identiet och integritet. För att visa hur mångafaciterat albumet faktiskt har jag här nedanför länkar till två olika från nämda album. Future Perfect Tense, ett progg/Radiohead inspiretat alster i 7/8 med vad som är en av dom läckraste basslingorna jag hört på länge.
Kalypso tar den moderna folk/indie vågen och skruvar till både en och två varv. Inte så att det blir konstigt, utan snarare med en modern pop och sigur ros touch.
Om Skivan inte vinner så tröster jag mig själv med texten från refrängen i Bloodless Coup:
You’re never going to make it right
You’re never going to feel alive
‘Til you’re defeated and broken
Jag hoppas innerligt att detta resulterar i att Sweet Billy Pilgrim når ut till någon form utav bredare publik, och inte bara för deras egen skull... Twice Born Men har potential att bli en ''hit'' då den funkar lika väl för folk som gillar experimentell musik som för den som bara suktar efter den där djävulskt sluga pop singeln. På något vis känns det dock som om det är på tiden att media växer upp och slutar lägga fällben för ambition och kreativitet.
Rent praktiskt har albumet lika mycket ena foten i konventionell musik, som i den experimentella (som den mesta bra musiken). För den som tycker om att diskutera sound och genrer så hittar man mycket modern folk-indie men även en del obskyr post-rock och glitch. I slutändan är dock det övergripande soundet pop ballader, men med ovannämda influenser har dom lyckats skapa ett verk av säregen identiet och integritet. För att visa hur mångafaciterat albumet faktiskt har jag här nedanför länkar till två olika från nämda album. Future Perfect Tense, ett progg/Radiohead inspiretat alster i 7/8 med vad som är en av dom läckraste basslingorna jag hört på länge.
Kalypso tar den moderna folk/indie vågen och skruvar till både en och två varv. Inte så att det blir konstigt, utan snarare med en modern pop och sigur ros touch.
Om Skivan inte vinner så tröster jag mig själv med texten från refrängen i Bloodless Coup:
You’re never going to make it right
You’re never going to feel alive
‘Til you’re defeated and broken
http://www.youtube.com/watch?v=6SG6_abQhC0 (future perfect tense)
http://www.youtube.com/watch?v=4zAa_1fHFcU (kalypso)
http://www.youtube.com/watch?v=4zAa_1fHFcU (kalypso)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar