Snobberi Del 1

Kungen är död, men kungen lever. Att Michael Jackson gick bort är självfallet sorgligt men hans död var kanske inte precis den tragedi nyheterna har velat skriva upp den till, tragedin var den stackars människan. Jag är inte dock inte intreserad av att döma ''MJ'' som människa, utan musiker. I slutändan så är det hans ''konst'' som kommer avgöra i vilken mannen lever vidare.

Mitt stora problem i allt detta grämande är mängden nostalgi folk okritiskt låter färga (haha) deras åsikter om musiken.

I min värld så handlar det om en sak, musiken. Om killen kunde dansa, kul för honom, men det ger inte mig något (och för övrigt så är jag inte kapabel att bedöma dans då jag varken är intresserad eller kunnig).

Och om man tar musikern Michael Jackson så är han onekligen inte det stora geniet folk har fått för sig. Ta ett av hans absolut mest kända och framgångsrika verk, billie jean. Låten som hyllats för sitt avskalade beat och legendariska basgång. Jacksons ''hemliga'' vapen var Quincy jones, mannen som arrangerade och producerade tills soundet blev riktigt tajt.

Det roliga här, är att när man som 19 åring säger till folk att man tycker Michael Jackson är överskattad, så blir dom flesta i det närmaste förbannade. MJ har blivit upplyft till någon sorts religös status där han inte kan röras.

BULL

SHIT

Ställ dig framför stereon. I vänstra handen har du Thriller från 1982 (av många ansedda som Michael Jacksons mästerverk). I högra handen har du Controversy av Prince från 1981 (av många ansedda som en av Prince bästa skivor, men där mästerverket egentligen är Sign O The Times). Rent tekniskt och objektivt, om man bara lyssnar på soundet, mixningen och produktionen så är Controversy mil framför Jackson. Trots det fläskiga och många gånger syntetiska 80-tals soundet så låter det fantastiskt organiskt och tjockt. Detta för att Brian Enos favorit producent producerat skivan, Prince själv. Och om du inte lyssnar på mig, lyssna på Brian Eno (http://en.wikipedia.org/wiki/Brian_Eno_discography) killen är en institution.

Redan här ur musikalisk synvinkel kan man se att Prince var mer effektiv än Jackson. Jackson kanske kunde dansa och sjunga, men Prince spelade även klaviatur, trummor, gitarr och sjöng. Ur ren teknisk synvinkel gör detta Prince till en större teknisk musikalisk begåvning än Jackson, men som många vet så måste man även kunna skriva en bra låt för att räknas i pop världen.

Okej, så Thriller är alltså det stora revolutionerade Jackson soundet? Nu när du är tillbaka vid stereon sätt först på Billie Jean, på  hög volym, och lyssna. Ingen youtube kvalite på några halvsprängda dator högtalare, utan en fysisk cd in i cd spelaren. Ta sedan ut Thriller och sätt på Controversy plattan och lyssna på titelspåret. Det talar för sig själv, och än en gång, Controversy kom året innan Thriller.

Min poäng är följande (sett ur musikaliskt och konstnärligt perspektiv): Michael Jackson är överskattad, för det finns inget som Prince inte gjorde innan och mil bättre.

Jag har full förståelse för om man gillar Michael Jackson och har ingenting emot att man lyssnar på honom, verkligen inte. Det som irriterar mig är när människor helt okritiskt och utan att egentligen forska lite säger hur oändligt fantastisk och nydanande Michael Jackson var. Om du är äldre än mig och pratar om hela grejen när Michael Jackson kom, synd att du missade Prince åren innan. Du kan föredra Jackson, men Prince va först, och det har inget med min egen personliga smak att göra.

Att sedan MJ aldrig gjorde någonting som kom i närheten av Prince magnum opus Sign 'O' The times är egentligen en helt annan diskussion.

http://www.youtube.com/watch?v=b7nw6anYOQo&feature=related