totalt otillfredsställande och misantropiskt osentimental är kontentan av det regerande hollywood mantrat (uppenbarligen). någonstans, i en galax långt, långt borta sket det sig totalt. historier och sagor är en enormt viktig del av våran kultur och vi kan säkert vara överens om att dom på ett väldigt undermedvetet men samtidigt fundamentalt plan hjälper oss definiera identitet, moral, etik etc...
självfallet kan dom även ''bara'' vara rent ut sagt förbannat underhållande.
med ovanstående i åtanke så vill jag hävda att det enda du kan få ut av film branschen idag är i praktiken en dolkstöt i ryggen. jag ser inte mig själv som en expert utan bara som en genuin entusiast.
filmerna som rullar ut i år är utan tvekan odrägliga, sönder mjölkiga tvångs idisslade sociopatiska kossor och damer & herrar, jag är trött på att suga på den utnärda spenen som i ultra rapid äns slutat tillfredsställa äns dom minimalt arbetande hjärtan & hjärnor.
jag tror man skulle kunna dra ene parallell mellan antal miljoner en film kostar och hur ointressant dess historia och karaktärer har blivit.
jag sitter nu och tittar på capricorn one, en liten konspirations pärla från 70-talet som mer eller mindre bara är en fotnot i denna minst sagt episka film historien.
tragiskt nog så pekar denna film på något lika monumentalt som egentligt uppenbart. jag spenderar hellre 2h med en mumlande, kvalificerat onykter charmör än jävla jätte smurfar.