Science (un)Fiction

Det är viktigt att få följande klart för sig, jag älskar sci fi och tycker att james cameron från mitten av 80-talet fram till mitten av 90-talet gjorde en mängd av fantastisk underhållning. Terminator 1 och 2, Aliens, True Lies, The Abyss... Ja, jag tillhör minoriteten som verkligen diggar True Lies och jag hävdar att det är skön action pärla. The Abyss, vilket är en film många inte hört talas om är på många sätt en lika monumental upplevelse som t ex just Terminator. Att filmens historia väljer att köra utför en klippa 200km/h i tredje akten är tragiskt, men det minskar styrkan i visionen du kan finna i dom två första tredjedelarna.

Vad jag vill ha etablerat med ovanstående information är att alla förutsättningar fanns där för att jag skulle älska Avatar. Visserligen var filmen innan (jag vet att han gjort massa dokumentärer etc... och det ena med det andra men detta är ändå Camerons återkomst till duken) Titanic men ändå. han skulle äntligen återvända till sina science fiction rötter visa alla muppar en gång för alla var skåpet ska stå. George Lucas terror välde över mediokra uppföljare skulle få sig en redig omgång. Tyvärr blev detta inte vad som hände, profetian slog fel och ut biografen gick bitter & besviken. Märkväl att följande kommer verka se ut som snobberi och ett desperat försök att intellektualisera en film som ''bara'' är menad som underhållning. Vad jag vill ska vara glasklart är att detta bara är orsaker till varför jag inte fann Avatar vidare underhållande eller gripande.

Okej, let's get this show on the road. För det första, storyn suger. Det är i praktiken Pocahontas in space fast med blå jätte smurfar istället för indianer. Fast, även om storyn är usel så är det ingenting gentemot dialogen, den är, utan tvekan, sämre än dom nya star wars filmerna (bortsett från Sigourney Weaver som får ett par kvalificerade one-liners). Det finns ett klyschigt uttryck som passar in väldigt på vad som händer i Avatar, vilket är att det finns bättre film begravd någonstans i det vi ser. Jag hade hellre sett en film utan ''Jake Sully'' och haft en film som fokuserade på Sigourney Weavers och Giovani Ribisis karaktärer, men det är en annan historia.

Mitt i princip största problem med filmen är att den verkar ta sig själv gravallvarligt och att den saknar glimten i ögat och någon form av egentlig lättsinnighet. Resultatet blir att all drivande energi sugs ut ur filmen och du sitter och tittar på något gigantiskt spektakel som väldigt sakta vecklar ut sig själv framför dig. Hela filmen förvandlas till en transportsträcka där du bara väntar på att filmen ska ta dig från punkt A till punkt B utan att du egentligen känner dig delaktig. Personligen tror jag detta beror på att Cameron regisserar filmen på samma tunga mastodont sätt som Terminator och Aliens, skillnaden är den att Terminator och Aliens historier är väldigt mörka action ''äventyr'' fast med tydliga horror element så den tunga och långsamma regin passar känslan dom filmerna skapar. Det betyder att när T1000 jagar John Connor så får du verkligen känslan av att han aldrig ger upp, att han är den ultimata maskinen. I Aliens så får du känslan av att protagonisterna är omringade och att deras situationen är hopplös. Så det tunga och långsamma skapar på många sätt spänningen.

Grundmaterialet i Avatar passar inte för det här utan hade behövt en ''lätt och fluffig'' regi för att få driv och nerv i historien.

Vad som slog mig när jag tittade på Robin Hood: Prince Of Thieves är bra allt fungerar. Filmen har visserligen en relativt mörk ton för att vara en äventyrs film, men den har schyst dialog och regisseras helt rätt. Kevin Raynolds förstår sitt grundmaterial och ger oss inte bara många minnesvärda karaktärer som vi kan bry oss om men även en skurk (Alan Rickman fick efter att ha tackat nej tre gånger till rollen carte blanche att göra precis vad han ville med sin roll) i absolut världsklass, utan tvekan en av dom mest minnesvärda i filmhistorien.

Jag tror tyvärr detta är dom största orsakerna till varför Avatar misslyckas att fånga mitt intresse (gudarna ska veta att jag var pumpad till max för att se den). Effekter kan aldrig ersätta story och karaktärer, för det är inte desto mindre givet att Avatar ur ren effekt syn är det mest extrema som gjorts och att världen han och hans team målar (bokstavligt talat) upp är oändligt rik. Problemet är ''karaktärerna'' som lever i den, eller snarare brist på. Kontentan blir att minus special effekterna så är det på många sätt en en äldre och mossigare film än Star Wars, Aliens, Terminator etc... Det stora provet var att 2009 släpptes det fem stora sci fi filmer. District 9, Surrogates, Moon, Star Trek och Avatar och av alla dom så var det endast Avatar jag blev smått uttråkad av och kände inte höll hela vägen. Jag ser hellre om både Surrogates och Star Trek (och det kommer från en som avskydde tv-serien) än Avatar och det borde faktiskt säga något om vilket monumentalt misslyckande Avatar är. För Avatar är ett monumentalt misslyckande, inte för att det är en dålig film eller en kalkon utan för att den som film underhåller mig medelmåttigt och inte är Camerons bästa.