Följande inlägg baseras på detta påstående: Lost Highway är mer lättförståelig och logisk än Pirates of the Caribbean 3.
Till alla David Lynch fans därute som tar illa upp vid att jag jämför Pirates och Lost Highway, förlåt, det är inte min mening att såra er men detta är ett alldeles för tydligt exempel för att undvika. Till alla Pirates fans som tror att det är ett provocerande skämt, jag är dödsallvarlig.
Lost Highway ÄR MER LÄTTFÖRSTÅELIG ÄN PotC, och det här är varför.
När du ska etablera ett film universum/verklighet och berätta en historia i det universumet så är det väldigt att du hela tiden är konsekvent med lagar och regler som du sätter upp. T ex, säger du i en film att alla kan flyga och att alla gul färg är grön så är det helt okej, jag har inga som helst problem med det. Jag skulle dock reagera om man plötsligt knuffade ner någon från ett tak och dom dog av fallet och om någon sedan skulle få för sig att den gula färgen just är gul. Allt detta hävdar jag är fullständigt logiskt men vad har det Lost Highway och Pirates att göra? Very simple. Jag vill börja med att förklara varför Lost Highway är relativt logisk och lättförståelig. Viktigt att nämna med Lost Highway är att mannen bakom den är David Lynch, vilket genast skapar en hel hop med viktiga förutsättningar för hur Lost Highways verklighet kommer fungera. Filmen i sig är en klassisk Lynch historia, vilket betyder väldigt surrealistisk och bitvis abstrakt i form av mardrömslik. Nu, surrealistisk och mardrömslik är dom två stora definierande kvalitéerna för den verklighet Lynch skapat och det hjälper oss även att förstå på vilket sett vi ska se på filmen och hur den ska bedömas. Vad som återkommer i Lost Highway är även många andra starka Lynch tendenser, så som hans användande av metaforer och symbolik (så som att ena karaktären kan vara där bara för att symbolisera skuld och samvete, han är alltså ingen riktigt människa och ska inte ses som en sådan). Viktigt att säga med många av Lynch är deras budskap och stora delar av deras handling inte är spikade i sten. Med detta menar jag filmen är uppbygd på så sätt att det är meningen att du ska göra din egen tolkning, vilket mer ofta än sällan är något som kommer ta dig mer än ett eller två försök. Detta får en stark effekt hos oss som tittare för det betyder att filmen ändrar sig ner vi ser om den och försöker pussla ihop delarna till en sammansättning som för oss som varje enskild individ fungerar. Filmen är alltså som en gåta utan någon riktig klar lösning, utan det är upp till dig att hålla upp dom olika bitarna och se hur dom resonerar gentemot varandra.
Det kanske låter invecklat och väldigt krävande av en filmskapare att göra något sådant men när en film vill mer än att ''bara'' underhålla (vilket den iofs gör , så tro inte det är en tråkig film) så borde vi välkomna chansen att bli intellektuellt utmanade och provocerade.
Även om spelreglerna är förklarade så vill jag ta chansen att förenkla det hela:Hur mycket du förstår och hur logisk en film är beror på universumet/verkligheten den skapat och vad syftet med filmen är.
Med dessa reglar vill jag nu analysera PotC. Det är oerhört viktigt att fastställa att Pirates har en mycket stor press på sig att hålla ihop från början till slut då syftet är att göra ett spikrakt matiné äventyr. Detta borde iofs inte vara något större problem då handling och karaktär inte behöver vara alls lika avancerad eller komplex som i en ''seriös'' film. Problemet är att i Pirates så är både karaktärerna och handlingen totalt inkonsekvent (egentligen påminner handlingen i del två och tre mest om fan fiction skriven av någon 13årig tjej som tycker att Twilight är milleniumets viktigaste bok, men det är en annan diskussion). Karaktärer börjar byta sida och eftersom det är ungefär 5miljoner stycken av dom så blir det ett mindre problem, för när deras motivationer är så höjda i dunkel så blir allt bara en stor soppa. Jag menar, tänk tillbaka på del 3, vad in i h*****e var det egentligen som försiggick, jag menar, jag har alltid varit lite stolt för jag är duktig på att komma stories, skådespelare, karaktärer etc... men At Worlds End (pirates) ser mer ut som ett enigma när jag tänker tillbaka på det. Massa saker hände, men varför, mot vem och när dom hände har jag inte den blekaste om.
Detta resulterar i att Pirates upplevs som totalt ofokuserad men framför allt att den inte håller ihop hela vägen. Att försöka skapa ordning i den röra som är Pirates är rent ut sagt omöjlig för det hände ungefär 500miljoner saker under första 1h i del två, och värre blir det. Med en film som har som syfte att skapa ren och skär linjär underhållning förvandlas detta till seriösa och dödliga brister. Vad som hade kunnat bli ett roligt och spännande äventyr i en genre vi inte sett på alltför länge förvandlas till en cgi böld som vägrar ta slut.
Detta handlar inte om att Lost Highway är en bättre film, då dom två faktiskt inte kan jämföras, utan om att Lost Highway, med sitt etablerade syfte och verklighet spelar troget till sina egna regler. Lost Highway är inte menad att vara lättförståd med en tydlig handlingen, själva poängen är att just du ska skapa dina egna tankar om vad som händer och varför och vad det betyder. Det gör du, det är inte en fråga om intellekt eller filmkunskap utan om attityd.
Visst, mer i Pirates kanske är tydligt men karaktärerna saknar tydligen någon form av konsekvens eller dylikt, så Pirates 3 är mindre lättförstådd då dess syfte är att vara ett rakt upp och ner matinée äventyr med karaktärerna vi ska fästa oss vid och sympatisera med och vem vet, jag hade kanske just detta om jag fattat vad dom var ute efter och varför.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar