Personligen trodde jag att dom hade någon form av standard, men tydligen visade det sig att grammis galan muterats till blott en klon av schlager festivalen (hur skulle man annars försvara att både Tor-Lifs OCH E.M.D vinner NÅGONTING?).
För ett bra tag sedan var det en p.s. i gp ''Då och då avbryts reklamen av program'', det behöver uppenbarligen inte alltid vara en dålig sak.
Sen undrar jag, när ska dom börja främja mångfacetterad konst på riktigt,. Varför får inte hårdrock eller jazz vara nominerad till årets album, MÅSTE dom ligga i separata kategorier? För övrigt så kändes Robyn och Christan Falks så kallade hyllning till Esbjörn Svensson som ett skämt, och i sitt sammanhang framstod det som ytterst smaklöst. En tribute är en hyllning, inte en klapp på ryggen till dom överlevande bandmedlemmarna med ''dream on''.
Själv väntar jag spänt på någon form av tribute skiva. Kan definitivt se framför mig Pat Metheny tolka e.s.t. tillsammans med avishai cohen.
Att sedan Meshuggah förlorade över in flames i kategorin årets hårdrock pekar bara starkare på den infektare bölden i svea rikets hem vid namn dans-skadad.
På så sätt får man säga att Kleerup kom som en frisk fläkt, ''Vad tror du att musikvärlden är uppbyggd av? Palsternackor'' vilket inte helt osökt för tankarna till komiker-geniet Bill Hicks.
Rrrrrrrrrrrrreal fucking high on drugs."
Sedan så ville jag bara illustrera hur nödvändig grammis galan känns.

"aldrig snäll, alltid aktuell" den var bra ;)
SvaraRadera//Lucas