Change, tufft!

Onekligen har det väll inte kunnat undgå någon att usa fått sin första svart/vita president nu. Barack Obama, demokraternas Jesus. Han har gått till val med i princip lovandes ett enda koncept, ''Change''. Men, och jag tror inte jag är ensam i det här, är orolig över att den store mannen i fråga inte blivit mer specifik än så.

USA är definitivt en världsledande nation och saker den tar för sig påverkar resten av världen, speciellt oss i väst europa. Och visst, nedläggningen av Gitmo verkar onekligen ha börjat, men dom stora frågorna återstår fortfarande.

Vilken ställning tar Obama till 5/4 takt? Eller är han snarare en smygande 7/8 kille? Vad är hans policy gentemot progressive rock, eller föredrar han att bara kalla det ''symfoniskt''. Om han ges valet, vad skulle han helst lyssna på; Yes, eller King Crimson?

Och, när det kommer till kritan, vad är Obamas policy gentemot femton minuters gitarr solon?