tack

http://www.youtube.com/watch?v=tMz6TSJE5q4&feature=related

en kort förklaring

anledningen till föregående inlägg kan skyllas på två punkter i huvudsak. den första, som vanligt ett totalt ointelligent yttrande av gp i form av ''allt pop grupper ska göra är att skriva briljanta 3min låter med sha-la-la refränger'' och den generella bristen på ambition i den pop musik som skrivs idag. det är inte så att dom flesta album är rent utsagt dåliga eller usla, dom är bara lite halv slappa och små trevliga, G+ så att säga.

Confession of a total nerd

Hej, mitt namn är Gustaf och jag har varit en missbrukare i runt 9 år. Det började med att jag fick låna min mammas best of u2 1980-90 samling (den där guldiga med pojken i militärhjälm på) och sedan dess har jag desperat bara spökat runt i jakt på nästa fix.

Skillnaden är väll den att jag inte skäms för att faktiskt erkänna, stå på läktaren och skrika ''jag gillar pop'', då jag, vet, vad pop är - egentligen. Det är snarare ett begrepp och synsätt att ha på musik, än en enkelt definierbar genre. Det är ett mentalt och melodiskt förhållningssätt till ljudkonsten vi alla beundrar och värnar om. Problemet är bara att radiostationer, mtv och banal indie känt att det uteslutande är deras utmärkelse i form av innebörden ''populärmusik''.

Vilken dag som helst kommer jag stå bakom att stora delar av t ex Enter The Hunts debut album är ren och skär pop musik, fast med lite distar & dubbeltramp.

Egentligen är det bara fånigt att ha långa utläggningar om i vilket fack och hur man ska klassificera musik, fair enough då bra musik helt enkelt är bra musik. Dock så har smutsdragningen av popmusik medfört ett tragiskt problem av praktiskt och akut natur: den intelligenta välspelade popmusiken är döende. Inga duktiga musiker väljer att lira pop idag (så länge det inte rör sig om ''the final i will quit when i've earned a shitload of cash on your naivity'' turne för typ Rod Stewart eller Madonna) då det inte finns någon etablerad scen för dom lite mer ambitiösa lirarna.

Blue Nile, i viss mån U2, Peter Gabriel, David Bowie, David Sylvian, The Cure... the good shit is simply dying.

Att det norska bandet Airbag i år väljer att göra en briljant debut med albumet Identity och Editors förbereder sig på att släppa sin kanske mest spännande skiva hittills upplevs snarare som en sista dödsrossling än tecken på ny trend.